Är det inte lite roligt att en jättemiss, som gjordes för sisådär 650 år sedan, idag är en superkänd byggnad? Självklart pratar vi om det lutande tornet i Pisa! Men tänk om marken inte hade varit dålig och tornet faktiskt hade blivit rakt! Frågan är om det skulle vara lika känt då? Det var i alla fall riktigt häftigt att se och ja tornet var verkligen skrämmande snett och man var lite rädd för att det skulle falla och krossa alla 1000 turister som tog sina bilder när de “håller upp” tornet. Vi lät Maggie göra äran att ta en sån bild hehe.
Starka Maggie som håller upp tornet med nosen
Dagen började tidigt då alla barnen var väldigt förväntansfulla. Vi skulle nämligen äntligen få träffa mormor och morfar, som är med på resan den här veckan! Vi skulle möta upp mormor och morfar på deras hotell på morgonen inne i Pisa (vi bor 1 h utanför uppe bland bergen), men kom lite tidigt. Vi passade på att gå igenom området med lutande tornet, dopkapellet och katedralen. Riktigt maffigt och vackert. Vilda var dock mer intresserad av att hoppa i vattenpölarna…
Det blev ett riktigt puss- och kramkalas när vi återförenades med mormor och morfar. Maggie kände först inte igen mormor och morfar när de kom gående, men sen blev hon förstås överlycklig. Jag vet inte vem som var gladast över återföreningen, men Maggie och gick omkring och smågnydde av lycka i flera minuter efteråt.
Vi gick tillbaka till tornet och tog ett lugnt varv och beskådade alla byggnaderna. Riktigt vackert med den vita färgen på alla byggnader, den blå himlen och det gröna gräset. Visste ni att det lutande tornet egentligen är ett fristående klocktorn till domkyrkan?
Efter ett tag började det bli väldigt varmt och vi alla blev sugna på att testa lite gelato. Det blev en mysig promenad längst floden till glass stället vi tittat fram på Tripadvisor. Vi alla var mycket nöjda med glassen.
På eftermiddag åkte vi alla hem till oss uppe i bergen. Temperaturen skiljer sig verkligen uppe i bergen, riktigt kyligt uppe hos oss, men så otroligt vackert!!
