Slovenien överträffade oss verkligen! Vi alla kände att det var tungt att lämna Slovenien, men nya äventyr väntade! Så det var återigen dags att packa in oss i bilen och åka vidare, denna gång till Dolomiterna i Italien. Dolomiterna är kända för sina unika klippiga berg och de var verkligen ingen besvikelse! När vi började närma oss med bilen så kunde vi alla inte sluta gapa åt de mäktiga bergen som omgav oss och när vi väl kom fram till vårt boende möttes vi även där av helt magiska vyer!
Tanken var att vi skulle vandra en del i Dolomiterna, men tyvärr drabbades vi också av extrem värmen, så det gick inte att göra så mycket dagtid tyvärr med värme mellan 30-35 grader. Stackars Maggie smälte bort och ville mest ligga inne (där det faktiskt höll sig rätt så svalt!! Vi var rätt trötta vår första dag, så det blev en välbehövlig vilodag. Vi hängde mest på vår terrass under parasollet och skvätte ner varandra med iskallt vatten. Vilda är väldigt glad att ha med ”Ika”, som hon kallar Annika för. Hon springer och ropar ”IIIIKKKAAA” och ska leka, pussa och krama på Annika.
Vår andra dag gick vi upp tidigt och åkte iväg till “Lago Di Braiec”, en alpsjö, för att vara på plats under dagens svalare timmar. Sjön var verkligen vacker med sin blågröna färg och omgivet av vackra berg. Det var också helt vindstilla så bergen reflekterades i vattnet. Svårt att fånga på bild hur fint det var!
Vi hade packat ner frukost och gick runt sjön för att hitta ”den perfekta platsen”. Det gjorde vi också…eller typ….
Utsikten var magisk, MEN det var ett danspar som också tyckte att just DEN HÄR platsen var perfekt. De höll på att spela in en dans video och tog om dansrutinen (med italiensk musik) säkert 1000 gånger. Vi hade dock jättekul åt hela situationen då de inte var särskilt duktiga dansare. Matte och Annika kom till och med på en passande låt text de borde dansat till som löd såhär: ”Jag kan inte dansa, men jag försöker ändå. Fast nu borde jag sluta…för folk tittar på…” det fanns även flera verser på den här låten och mot slutet av vår frukost var vi väldigt nära på att gå fram till det dansande paret och förklara för dem att det borde ge upp, det kunde nog inte bli bättre än de 500 tagningarna de redan gjort. Vissa kan dansa…andra inte…
Sjön var i alla fall jättefin och det blev ett dopp för Vilda innan vi åkte hem för att äta lunch.
På eftermiddagen åkte vi iväg för att hitta någon badsjö för att svalka oss. Vi trodde att vi hittade en, så vi åkte dit men det var badförbud. Vi tänkte dock smygbada i alla fall så vi gick in en bit i skogen och möttes istället av massa vattenfall där lokalbefolkningen badade. Så det blev ett dopp där i alla fall, vilket uppskattades av alla, speciellt Vilda, som ville bada bada bada!
